fredag 20 juli 2012

mamma, jag älskar dig.

Den 19:e juni 2012 kommer för alltid att vara en dag som finns kvar i mitt liv. Till det sämre. Jag vaknade just denna dag till ett par missade samtal av min morfar och ringde upp honom så snart jag kommit till medvetande, något tidigare än vad jag brukar göra då jag lever ett nattligt liv. Han berättade att mamma hade fått ytterligare ett krampanfall under natten och att läkarna rått honom till att, som det så fint kallades, 'samla familjen'. Klumpen som växte sig i mitt bröst var av det större slaget och det var med blotta paniken jag snabbt gjorde mig i ordning och hoppade på bussen in mot storstockholm och T-centralen för att försöka hinna med första bästa tåg, helst det som gick 14:07 mot Västerås. Jag kom aldrig så långt.

Ett litet tag efter klockan 13, uppskattningsvis kvart, kanske tjugo över, så ringde telefonen. Mitt tidsaspekt är ganska dåligt då jag verkligen var ur fas och inte hade någon större kontroll över situationen. Det var morfar som ringde. Samtalet var kort, över på säkert mindre än 15 sekunder, allt var följande:
-"Klockan 13:03 idag gick din mor bort. Dom håller på att göra i ordning henne nu. Vi hörs."

Sen. Tystnad. Inget mer. Ingenting från mig. Ingenting från honom. Ett samtal som avslutas. Och gråt. Oändligt mängder gråt bakom ett par stora, mörka solglasögon. Samtal till familj, vänner och bekanta. En känsla av ensamhet som spred sig inom mig när jag satte mig på ett café och försökte fokusera. En omöjlighet. Ett enda suddigt fokus av verklighet där jag direkt kände hur någon som varit en del av mig under hela mitt leverne var försvunnen. För alltid. Mer gråt.

Fick tag i en av mina bästa vänner, en som känner mig fantastiskt väl. Hon bad mig komma till henne. Jag åkte dit. Vi åt. Eller nåväl, jag försökte få i mig något. Mest ett enda stort illamående över situationen och hur allting var. Men det var bra. Jag var inte ensam. Eller, jag kände mig nog mer ensam just där och då än vad jag någonsin har gjort men jag var inte själv. Fick ett telefonsamtal. Ett arbetspass som avslutades långt tidigare än vad tanken var. Tacksamhet från mitt håll. Omhändertagande av en person jag tycker om väldigt väldigt mycket. Det var otroligt fint och vi fördes närmre varandra på ett väldigt bra sätt.

Fortfarande mycket gråt. Jag tänkte över minnen. Fina saker. Hur mammas och min relation var innan hon blev sjuk. Innan hon glömde bort mitt namn och mer eller mindre vem hon själv var. Innan hon glömde bort att hon kunde suttit och rökt upp ett halvt paket cigaretter på en halvtimma för att sedan påstå att hon inte rökt på länge. Innan hon konstant trodde att det var ett visst datum som i själva verket passerade mer avlägset bakåt i tiden för var dag som gick. Innan mamma inte längre var min mamma som jag minns henne.

Jag saknar min mamma för varje dag som går. Att förlora en familjemedlem är tufft. Det är något som jag inte önskar ens den värsta av fiender. Någonsin. Att förlora samma familjemedlem vid två tillfällen, ja det är en känsla som är obeskrivlig. Att först känna av den förlusten när hon blev så sjuk att hon inte ens visste vad jag hette eller vem jag var till den känslan av när mamma, den 19:e juni 2012, somnade in för att aldrig någonsin åter sätta sina fötter på vår Jord, det är hemskt.

Jag kan egentligen inte sätta på fingret vad i det hela som är värst. Det är nog omöjligt. När mamma först blev sjuk för lite drygt 18 månader sedan så visste vi inte så mycket vad som skulle hända. Det visste hon nog inte själv heller till en början. Men efter ett tag tror jag att hon började ana vad som komma skulle. Hon dolde saker för oss, antagligen för att skydda oss barn och övriga familjemedlemmar. Hon var nog rädd. Jävligt rädd. Det här är frågor och spekulationer jag aldrig någonsin kommer kunna få svar på men det är tankar jag tänker. Idag har varit en sådan dag. Det mesta jag har tänkt på har berört ämnet 'mamma' och det har varit jobbigt. Det har gått en månad nu. En jävligt intensiv månad.

Sist jag var i Västerås, i samband med begravningen, började vi så smått gå igenom lite saker i lägenheten. Jag hittade vissa saker som absolut inte får komma till spillo. Inte för att jag tror att jag räddade någonting men jag har ett par saker, däribland en bok där mamma skrivit upp en del som hänt förra året när hon var sjuk. Dessa är i tryggt förvar, jag har inte läst dessa texter ännu då jag vet att jag inte är mogen för det. Kanske blir jag aldrig mogen för att läsa det som står men en vacker dag tror jag att jag har kommit till den punkten i mitt liv och mitt sorgearbete att jag faktiskt öppnar den pälsbeklädda Ior-dagboken och sätter mig ner i lugn och ro och läser vad hon har skrivit. Saker och ting hon kanske inte har delgett oss men som hon har vetat om. Något jag aldrig någonsin kommer att döma henne för. Hon älskar oss bara. Även där hon är idag.

Någonstans är jag övertygad om att hon under dygnets samtliga tjugofyra timmar håller ett vakande öga på oss. Hur hon ser till att vi inte längre gör massa dumdristiga val och okloka beslut för framtiden. Se bara på mig. Jag har börjat göra väldigt kloka val, snudd på förnuftiga. Mycket av min framtiden är oklar men någonstans så finns det verkligen saker och ting som gör att jag är på väg åt rätt håll. På många sätt och vis. Och det vill jag tacka min mamma för.

Jag kommer alltid att minnas min mamma med glädje. För för mig så kommer hon alltid sitta där under köksfläkten och kedjeröka sina röda Prince ur sin hårda förpackning, dricka sina öl och dra smygrasistiska skämt om vår omgivning och bjuda på sig själv. Det var sån hon var. Alltid glad och positiv. Det är henne jag lärt av.

Begravningen som ägde rum i Rytterne Kyrka den 6:e juli var fantastiskt vacker. Det kom släktingar från långt upp i Nordnorge för att ta farväl av mamma. Och hennes nära vänner likaså, inte på samma avstånd men med samma innerliga kärlek visade dom sin närvaro. Det var en väldigt känslofylld dag och jag vill å mina syskons, mina och familjens vägnar tacka alla närvarande för att ni var med och deltog i att mamma fick gå till sin sista vila på ett så fantastiskt vackert sätt. Kyrkovalet var klockrent. Det var i samma kyrka som hon och mina syskons pappa gifte sig i början på nittiotalet. I samband med just denna vigsel fick de bägge två ett par nallar, en brudgum och en brud. Bruden följde med mamma ner i underjorden, precis som den ska. Det var otroligt fint allting. Allt ifrån hur alla visade sina sympatier till den självklara saken som att en av hennes bästa vänner och som jag minns bäst, Oscar, kom dit i sin skinnväst och åkte motorcykel. Det är PRECIS så jag vet att mamma ville ha det. Hon ville ha det precis på det sättet som hon själv minns sina vänner. Det allihopa, det är innerlig kärlek för mig.

Några avslutande ord också. Morsan är en förebild för mig. Utan henne hade jag aldrig blivit den jag är idag. Hon lärde mig tidigt i livet vad det innebär att ta ansvar för mig själv, men framförallt vad det innebär att ta ansvar för andra människor i min närhet och omgivning. Det finns inte en chans att jag någonsin kommer träffa en kvinna i mitt liv som ens kommer komma i närheten av att vara DEN kvinnan i mitt liv. Tyvärr tjejer, så är det bara. Mamma är min mamma och hon kommer alltid att vara den tjejen i mitt liv jag älskar mest av allt. Hon och min syster. Här skulle jag vilja få in min bror också, som den kärring han är, men han vet att jag älskar honom också. Vi tre tillsammans är det vackraste som någonsin har skapats. Allt tack vare min älskade mamma. Hon är fin. Där hon är.



Vila i frid, älskade älskade Christina Margaretha Nilsson, du är för alltid hos oss och för alltid saknad. Jag älskar dig. Din son, Alexander.



(Som en liten slutparentes vill jag bara tillägga att detta med största sannolikhet kommer att bli mitt sista blogginlägg här. Det här är ett värdigt avslut, att mamma får vara den som avslutar den här fyraåriga epoken av mitt skrivande i livet. Vi kanske hörs någon annanstans i framtiden. Tills dess. Var rädda om varandra och visa varandra den kärlek dom förtjänar. Man vet aldrig vad som händer. En vacker dag kanske man inte ens vaknar upp igen. Vi ses. Med kärlek. A.)

torsdag 7 juni 2012

anytime I call you, you don't have to call me back.


Att sitta ner och tänka på framtiden gör att det kommer kraftiga skurar av isande och vassa snöflingor kastade i ansiktet på mig. Det innefattar ett liv som kommer att formas av beslut som i stor utsträckning redan är tagna men samtidigt på många sätt av beslut som inte alls är i närheten av bestämda. Det är lite som i texten till The Botten is Nådd, där Jason Diakité alias Timbuktu berör en ångestfylld vardag där man struntar i allt vad bra beslut heter. Eller beslut överhuvudtaget. Utan man istället fokuserar på nuet och inte tänker långsiktigt. Jag är den grabben, det vet ni som känner mig att jag är och det tänker jag heller inte sticka under stolen med. Ingenting jag är direkt stolt över men likförbannat så ignorerar jag uppenbarelser vars avsikt är att få mig på tankar som leder mig ”åt rätt håll”. Alla dessa ledtrådar som säger åt en att förändra sig – äh fuck it! Inte idag heller.

Lite så är det just nu. Ibland så känns allt förjävligt men det sker allt mer sällan numera. Dock kan jag bli lite besviken på mig själv när de närmsta av vänner kommer med råd som jag mer eller mindre slår bort med en stängd näve och bara maler på i gammal vana. Kalla det att vara lite bakåtsträvare och inte vilja utvecklas som människa om du vill men för mig så fungerar det - åtminstone kortsiktigt. 

Sitter i Västerås och skriver detta, det tidigare är skrivet på tåget hit tidigare under dagen men av tidspressade skäl hann inte texten färdigställas. Den får göras klar nu istället. Som jag tidigare har nämnt så känns det något som ett spökhus varje gång man kommer till lägenheten här i Västerås. Det känns inte riktigt hemma längre. Trots att jag spenderat hela min tonår här och att mitt pojkrum må ha målats om, men det väcker fortfarande fantastiska och hemska minnen på samma gång. 

På tal om minnen. Jag började min vistelse här i stan' med att åka förbi och sätta mig ner tillsammans med en gammal vän. Vi gjorde det mest galna jag har gjort i mitt liv och det mest spontana någonsin. Det här är två år sen. Vi träffades en kväll på en förfest på Malmaberg. Två dagar senare hade vi bokat en månadslång resa till Thailand. Det är verkligen en mäktig känsla att tänka tillbaka på. Vi satt och surrade lite om gamla minnen, då, nu och framtiden. Drack ett par glas vin och bara hade det bra. Det behövdes och kändes soft på något sätt. Allt gammalt är förlegat. Man måste släppa och gå vidare vilket vi gjort bägge två. Så det är skönt.

Västerås ja, promenaden till lägenheten minde mig om många saker under kvällen. En vacker solnedgång gjorde det nästan lite tillfredsställande att tänka på att jag faktiskt var i min gamla hemstad. Solnedgången såg nästan lite ut som en brinnande eld som ville göra mig påmind om att det en gång var ett vackert hem för mig. Den här staden. Vidare promenerade jag förbi platser som påminde om andra händelser i mitt liv. Tankar och händelser som aldrig kommer lämna mitt huvud. Positiva som negativa. Var till och med nära att promenera fel idag. Inte gå vilse utan att gå till min gamla lägenhet, den jag hade innan jag lämnade Västerås. Det var en liten märklig känsla. Antagligen för att mina fötter gått just den vägen som påbörjades några gånger och det gick som på rutin. En rutin som tydligen inte lämnat min kropp. Märkligt men fint på samma gång.

Jag kanske framstår som något negativ idag men det är verkligen inte så, tvärtom. Jag känner mig sjukt positiv till allting egentligen. Allt har sin tid och det är lite så jag har börjat känna också. Att allt faktiskt har sin tid. Även om det blir bakslag i livet stundtals så har jag en god känsla över framtiden. Mystiken tätnar och lockar farligt mycket vilket även det är en anledning till att leva och frodas. Så vafan, det här är goda tider all of a sudden.

Goda tider är det även för min bror! Han tar studenten imorgon och jag kan inte annat än att vara så jävla stolt som storebror till honom. Han har inte haft den lättaste av skolgångar och trubbel med betyg till höger och vänster som faktiskt ordnat upp sig och nu skulle jag vilja tillstå att han är en väldigt vis och klok ung man. Man skulle nästan kunna tro att han brås lite lätt på mig. Ja, bortsett från det där unga. För där ligger jag i lä mot honom. Stort grattis Rasmus! Kommer vara där och fira dig imorgon hela dagen! Måtte livet bringa dig all lycka och framgång såsom du förtjänar och gör dig förtjänt av varje dag!

Överväger hur jag ska spendera resterande delen av kvällen/natten. Kanske somna i tid, men inte allt för snart. Har en skön feeling i kroppen så det är inte omöjligt att jag tar och skriver av mig lite grann sen igen. Nu ska jag lyssna vidare på lite skön musik eller slå på en film tror jag. Det enda som är säkert är att ölen fortfarande smakar jävligt gott. Och därför tänker jag ta mig en till nu. Vi ses.


Fridens liljor
------------
it's just your typical hardcore, casual sex, 
we're single, but we're lovers, crazy for each other, 
just your typical hardcore, casual sex, 
we're wild under the covers crazy for each other. 


lördag 2 juni 2012

samma kärlek och vemod igen.

Knappt har röken lagt sig i den lilla lokalen på Södermalm när jag sätter mig för att skriva detta. Inte heller har svetten som runnit över så många personers ryggar och bröst hunnit torka in ordentligt heller. Efter gårdagens spelning med Lars Winnerbäck och hans nya rockband på Debaser Medis så satte jag mig rätt upp och ner med någon öl i handen och försökte hitta vilken feeling jag hade och vad som precis hänt. Jag har fortfarande svårt att sätta fingret på vad fan det var som hände egentligen.

Med ett band som andades svensk rock så äntrade dom den lilla scenen strax efter halv nio på fredagskvällen och man sparade inte på krutet. En fantastiskt rockig version av För Den Som Letar inledde allting och sen gick det av bara farten. Det går knappast att förklara med ord för er som inte var där vad ni missade. Jag har sett Lasse många gånger, uppåt tjugotalet gånger nu, men jag har a l d r i g sett honom spela så här bra. Aldrig någonsin har arrangemanget med bandet, det samspelta och låtvalen varit mer klockrent. Inte ens under storhetstiden när Hovet var med och spelade. Förvisso återfinns fortfarande en av medlemmarna från Hovet på scenen, Johan Persson, han gör sitt jobb på klaviatur som om det inte fanns någon morgondag.



Jag skulle gärna delge er en komplett låtlista men faktum är att jag inte är kapabel till detta, antagligen för att jag blev för medryckt och mådde som allra bäst under en och en halv timma igår. Att få beskåda detta musikaliska mästervärk gjorde gott för såväl mig som de övriga cirka åttahundra besökarna. Och vilken publik sen! Det kändes så fint och intimt på många sätt och det var ett bra klientel som trotsade teknikstrul vid biljettköp och ändå kom in på Debaser. Fantastiskt och tack för närvaron.

Att kalla det här ett genrep är väl kanske lite fel men det var trots allt så han titulerade det hela. Jag skulle vilja ändra det lite grann. Jag skulle vilja kalla det början på hur Lars Winnerbäck på ett överlägset vis kommer bli den enskilt största liveartisten i Sverige den här sommaren. Ni som tror att The Hives har något som helst att säga till om här med sin comeback, till er har jag ett tips. Gå och se Lasse så kommer ni få se på hur svensk rock ska framföras med ett band som verkligen besitter alla musikaliska kunskaper som krävs för att lyckas.

"Jag måste bara säga innan vi kommer bort ifrån varandra att det är så mysigt hur du kan varenda sång." Allvarligt talat. Jag smalt av den komplimangen. Jag blev lycklig och varm inombords. Tack du främmande tjej som sa detta, det värmde mig än mer den kvällen.

Med en fortsatt euforisk känsla inom mig ska jag försöka mig på några slutord, det kan bli svårt så jag avslutar med att droppa dom bästa låtarna för kvällen. Eller vafan, det går inte det heller. Har omöjligt att sätta ord på det här så jag ger er en set-list ändå som jag lyckades hitta på den kanske mest hängivna fan-sidan för Lars Winnerbäck, nämligen här!


För den som letar
Dunkla rum
Kedjebrev
Vem som helst blues
Timglas
Ett slags liv
Dom tomma stegen
Jag får liksom ingen ordning
Tätort på en slätt
Jag har väntat på ett regn
Om du lämnade mig nu
Ett sällsynt exemplar
Hugger i sten
-----
Elden
Kom ihåg mig
-----
Utkast till ett brev
Söndermarken


Min personliga favorit igår var dock Kedjebrev. Jag gillar den låten otroligt mycket. Dom Tomma Stegen gjorde sig också fantastiskt bra och även känslorna kanske svallade över både en och två gånger i såväl Timglas som den något malplacerade Om du lämnade mig nu. Men det spelar ingen roll. Låtvalet blev ändå bra på något sätt, det var fint, om än att det skapade djupa tankar inom mig, såklart. Det gör det alltid. Lasse berör alltid, det spelar ingen roll hur mycket rock han spelar eller hur många akustiska gitarrer han förbrukar på en kväll. Det är kärlek från första till sista ackordet. Och den är ömsesidig.

Må väl.

Fridens liljor
-------------

du växte upp i det lilla landet
du känner doften av skrapsår och grus
av skogens nässlor och bäcken därigenom
mellan rader av symmetriska hyreshus


där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
men det är ingenting som märks där idag
där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
ett annat liv ett annat jag


den stan hade inga visioner
inga öppna hav ingen kust
inga salta historier i väggarna
inga svindlande höjder ingen lust


känner du hur längtan tar
hur du sträcker dig och stretar
bakom varje hög av sand
finns guld för den som letar

torsdag 31 maj 2012

mina damer och herrar - vinnaren är.

Röken efter Ibiza hade lagom lagt sig när det så blev dags för lite ny rök och ny uppståndelse runt omkring mig. Det är så. Tyvärr ingenting jag kan göra något åt just nu mer än att försöka ge en förklaring som inte finns. Då är det bättre att vara tyst. Väldigt tyst. Man skulle förvisso kunna sjunga ut någon form av klagosång men det blir svårt att få en melodi på en gitarr som blivit kaffeved. Strängarna är inte spända längre. Eller. Dom är väl mer spända än någonsin, men inte på rätt sätt. Spänning är bra i vardagen, men kanske inte all form av spänning.

Vad har mer hänt sedan Ibiza? Jo jag har arbetat en hel del. Behövde komma in i vardagen igen och det känns som om jag har gjort det på ett fördelaktigt vis. Tror jag. Bra vanor byggs upp, en stabilare vardag och jag har fortsatt roat mig på många sätt, framförallt tillsammans med min vapendragare & broder David. Vi har haft förbannat kul den senaste tiden och det är lite småtungt att han ska åka iväg till Thailand och vara borta en månad. Dock är det kul för honom så det är klart han ska dra iväg och lämna mig själv.

Har som ni märkt inte skrivit så särskilt mycket här på senaste tiden. Mest för att allting känns så jävla bra just nu. En bra känsla inombords och med dom yttre förutsättningar med väder och vind som varit så kan man inte vara annat än tillfreds med situationen som den är. Men idag så porlar regnet ner utanför fönstret, temperaturen har sjunkit någon grad och det är inte lika ljust ute som den senaste veckan. Det har gett mig en liten feeling i kroppen. En feeling att skriva av mig lite. Kanske inte om något nämnvärt eller så men lite grann. Få ur mig lite ord och tankar som florerar runt bland mina två små grå, tillika halvnorska, hjärnceller. Dom jobbar på högvarv lite för mycket annars.

De tråkigheter som har hänt runt mig har jag förbisett, ignorerat och undvikit att i för stora utsträckningar ta något som helst ansvar för. Hur mycket jag än säger att jag ska förändra mig eller göra saker annorlunda har detta nödvändigtvis inte skett i praktiken. Inte alls. Däremot har vissa val förändrat framtiden och situationen som den är kraftigt. Det börjar kännas lite som en dokusåpa där man på något sjukt sätt ska utse en vinnare. Vilken på något sätt egentligen bara är den största förloraren av dom alla. "Och vinnaren är:" Ja, guess who? Inte för att låta negativ eller nedlåtande på något sätt men det börjar kännas lite tröttsamt just nu. Känner att sakerna som tar min energi blir färre till antalet men just de sakerna som gör det låter det ske på ett djupare plan. Dags för minimalisering av detta och fokusering på energigivande saker.

Därför byter jag helt ämne. Ikväll tänker jag, oavsett i sällskap eller inte, ta mig en tripp ut till Grönan för att se Timbuktu köra en skön spelning på stora scenen. Tyvärr är inte vädret på topp men man kan ju dansa utan att pausa för att hålla värmen. Kan bli riktigt soft. Skönt med en ledig kväll också. Sedan imorgon är det faktiskt dags igen. En liten fågel viskade i mitt öra att jag kommer lyckas komma in på Lars Winnerbäck's smygpremiär på Debaser Medis trots att jag inte har någon biljett. Måtte denna källa innehålla mycket sanning. För då mina vänner, då får ni se en lycklig kille imorgon kväll. Fyfan vad det vore fint.

Har slagit vad med min gode vän Sebustian också. Den 1:a juli ska vi springa en mil på Zinkensdamms IP. Han har 13 minuters försprång. Inga konstigheter. Men helvete vad jag kommer behöva hålla ett högt tempo för att ta igen detta. Men det ska gå. Så ska ut och ta mig en liten repa nu för att se hur formen ligger. Antagligen ligger den inte jättebra men man får försöka. Sen blir det Timbuktu. Jävlar vad den här dagen plötsligt fick mycket potential.

Får klara mig utan Melissa men dom andra två får skådas i helgen. Perfekt.

Vi ses

Fridens liljor
------------

första pris fick lilla jag (inget av det hade varit möjligt utan)
vilken blick, vilken grace (inget av det hade varit möjligt utan)
drottningen sade yes (inget av det hade varit möjligt utan)
jag är tillbaks, nu igen
inget hade varit möjligt utan mig, utan mig, utan mig, åh, mig mig mig mig

tisdag 22 maj 2012

from stockholm to ibiza - and then back again!

Missa inte bildkavalkaden längst ner i detta inlägg!

Sitter på ett café och tänker tillbaka på den gångna veckan. En vecka av galenskap, sjuka händelser, enormt mycket alkohol och en jävla massa garv. Har nog aldrig skrattat så mycket under en så kort tidsperiod. Har verkligen haft det så sjukt roligt och jag ska försöka sammanfatta allt här i bloggen. En hel del detaljer kommer, som ni säkert förstår, av förklarliga skäl att utelämnas för allas bästa. Men ingen har gjort något idiotiskt och det får väl anses som hedersamt i detta sammanhang. Well, here we go!

Resan började för egen del redan på måndagen med ett arbetspass som avslutades vid tolvtiden. Hade packat och tagit med mig väskan direkt dit då avfärd skulle ske vid sjutiden på morgonen efter. Vem behöver sova? Passade på att ta mig några förberedande öl och en biljard innan det blev lite kinapoker in på nattkvisten i väntan på att Janne skulle komma och hämta mig, Sara och Kambiz för avfärd mot Skavsta. Något försenade men ändå i god tid kom vi iväg och redan där började dom sjuka samtalsämnena och givetvis är man inte sen att sitta och snacka massa skit. Jävligt skoj och tröttheten hade nog en stor del i hur sjuka ämnen det blev. Väl på Skavsta blev det en bärs och ett järn innan det var dags för boarding. Drog nitlotten när det gäller seating från såväl Skavsta - Stansted som mellan Stansted - Ibiza. Men det var okej ändå. Fick ju nästan sova lite.

Stressade som sjutton vid connection flighten i London och där var det nära att en av oss inte kom igenom passkontrollen då passet var anmält som stulet. Men det gick bra ändå och den bittra kärringen vid EasyJet-disken lyckades bara dra ner humöret på ungefär hälften av oss. Men vi kom med planet till sist och snart landade vi på Ibiza. Lite väsk-roulette senare så satt vi så i ett tiotal taxibilar mot Ibiza Gran Hotel. Vilket jävla palats att komma till! Så sjukt fint. Kommer lägga in alla bilder från resan här längst ner så ni har möjlighet att se vad vi har varit med om. Det var helt sjukt stort rum, ett jacuzzibadkar i mitten av rummet och fantastiska faciliteter över hela stället. Poolen var riktigt fräsch med vattenfall och grejer. Ett fint Open Spa med tillhörande gym för träningsmöjligheter. Riktigt häftigt. Aldrig varit med om liknande lyx. Att casinot sedan huserade i samma komplex gjorde inte saken sämre.

Första kvällen var det PokerStars välkomstfest med fri dryck och det nyttjade vårat sällskap till max. Vissa svepte tiotalet champagneglas och det resulterade naturligtvis i tillhörande fylla. Kan inte förneka att alla var bra i gasen och hade det jäkligt trevligt. För egen del gjorde sig tröttheten påmind tämligen tidigt och jag stapplade i säng redan vid ett-tiden på natten. Lika bra det då poolhäng och solen väntade dagen efter.

Vaknade runt 10-tiden och käkade en riktigt fin hotellfrukost där det förutom de sedvanliga maträtterna bjöds på en fantastisk fruktbuffé med tillhörande mousserande - såväl i roséform som vanlig. Ett glas av den varan var jag bara tvungen att unna mig vid frukost. Man får ju trots allt passa på när det är semester och någonstans där vid poolkanten med ett fruktfat, en Latte Macchiato och ett glas rosé så kände jag verkligen hur jag var på semester. Fantastisk känsla. På onsdagen där så var det dags för cirka hälften av oss att gå in i turneringen och det slutade med att vi fick med ett tiotal spelare vidare till dag 2 - däribland en spelare topp tre. Riktigt imponerande.

För egen del så bjöds det på en hel del "canas", lite cashgamespel och en hel del skönt häng med roliga samtalsämnen. På tal om roliga samtalsämnen. Hur tolkar man följande citat: "Jag är verkligen sjukt behövande - fan vad jag skulle behöva ha massage där nere nu!" Välj betoningen väl nu men hur ni än gör så kommer ni tolka det precis som alla andra. Mycket mycket sjuka citat och ord har yppats men många av dessa gör sig mer rättvisa i att inte tas upp i bloggen på grund av omständigheter och tillfällena dessa sas. Så jävla bra bara. Hann även med en tripp till gamla stan under dagen och böter på våra mopeder - €600 totalt. Smarrigt. Eller?

Cashgamesittningarna gick bra för egen del, spelade några av dom och hittade bra spelare att tre-betta, fyr-betta och lasta mot i rätt lägen. Alltid bra. Träffade för övrigt en riktigt trevlig kvinnlig spelare där nere med ruskigt bra spelfilosofi. Ema heter hon och hon var där med sin pojkvän som även han livnärde sig på poker. Imponerande att man orkar med att kombinera en semester med jobb sådär när man spelar ganska intensivt. Själv skulle jag nog inte gärna vilja göra det utan hellre bara fokusera på att semestra om man fått lämna turneringen. Hursomhelst så hamnade vi vid samma bord några gånger och det var skönt att hitta nån man kunde prata engelska med för det kan jag säga om spanjorerna. Dom var inte bara otrevliga, betedde sig oetiskt och liknande vid bordet. Dom kunde verkligen inte ett ord engelska och inte dealerserna heller. Var riktigt frustrerande stundtals. Men man fick kommunicera med marker och kort istället. Det gick det också.

På torsdagen var det så dags för min egen del och den andra halvan av alla Krukianer att gå in i turneringen. Hade min game-plan planerad in i minsta detalj med tidig frukost, promenad och ett träningspass. Kändes som om det var perfekt förutsättningar och jag gick upp på rummet och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Kände mig dock lite halvtiltad redan innan jag satte mig vid borde men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Tappade ganska snabbt en stor del av min stack med överpar mot överpar för att sedan bygga upp mig ordentligt igen till 26k av ursprungsstacken på 15k. Sen blev det två händer som avgjorde turneringen för mig. Hittar två åttor på knappen och ska höja till 625 men råkar få med mig tre stycken 500-marker så höjningen blir enorma 1500 på nivån 100/200. En riktig missclick som jag skyller min trötthet på. Hursomhelst får jag syn av Big Blind. Brädan kommer 7 4 2 och jag betar ut ungefär pott efter att big blind checkat. Insta-syn och turn kommer en tre vilket in förändrar brädan mer än att ett stegdrag sitter. Motståndaren checkar återigen och jag betar ut hårt, ca 8k in i potten på 9k. Han tar syn igen med 5k bakom (!). River en smutsig kung och han ställer rakt ut för sina sista 5k in i potten på 25k. Jag är väldigt nödgad till att syna i det här läget och har trots allt 10k kvar om jag förlorar potten - vinner jag den är jag dock chipleader. Synar tämligen snabbt och han visar AK för att träffat en kung på river. Blir riktigt frustrerad över hur illa han spelade den där handen och ganska snabbt därefter hittar jag JTs på knappen och synar ett uppslag pre. Floppen kommer Jxx och jag synar ett till bet. Turn blankar och jag får in allt mot AA som får stå och det var player out för min del. Orimligt tiltad, vilket jag verkligen inte är bra på att hantera, gick jag upp på rummet och stannade där en timma innan jag var mogen att möta lite folk igen.

Oavsett vilket blev det mer festligheter den kvällen och lite mer cashgame istället. Träffade en skön snubbe från Calgary som heter Sam och vi satt några stycken och snackade skit hela kvällen. Det var verkligen något av det bästa med den här resan. Att man kunde springa in i så många lättsamma människor som är ganska likasinnade och jävligt roliga att hänga med. Fick mig verkligen att vilja åka iväg på fler såna här resor och jag funderar starkt på att försöka kvala in till EsPT Barcelona i slutet av juli. Finns fantastiskt bra satelliter till den turneringen och det vore riktigt skoj att komma iväg dig - oavsett om man får med sig någon eller åker ner själv.

På fredagen var det dags för dag två och ett tjugotal krukianer gjorde detta riktigt bra när man skulle spela ner från 123 spelar till 32 stycken som fick prispengar. Fem av dessa gick vidare till dag tre och fick med sig prispengar hem samtidigt som ett par av dom hamnade strax där utanför. Stark insats!

Fredagen var dessutom den största av festkvällar för gänget där större delen av alla resenärer var ute och käkade en mysig middag och drog vidare till nattklubben Pacha för bra drag hela natten. Jag har aldrig varit på en klubb i hela mitt liv som lyckas spela sån jävla bra housemusik och får mig att dansa fyra timmar i sträck utan paus (!). Nu kanske ni tror att det beror på att jag drack mycket eller tog något annat men så var det icke. Jag dansade frivilligt, nästan utan alkohol och utan några andra substanser! Det är inte likt mig men jääääävlar vad bra drag det var. Klientelet på klubben var dessutom fantastiskt och var man än vände sig så var det bara party på hög nivå och alla dansade som om det inte fanns någon morgondag! Kastade in handduken vid sjutiden på morgonen när klubben stängde och det var med trötta steg jag rörde mig hemåt. Och jag var glad, riktigt glad och hög på livet.

Lördagen var det så dags för dag tre och då skulle man spela ner turneringen till finalbord. Jag kom, mot all förmodan, upp redan halv tolv och hann få i mig lite av frukosten också. Fantastiskt skönt. Dom som kom till start den tredje dagen var: Philip S, Daniel E, Lisa O, Johan Ray och Matias Gehlin. Det gick ganska snabbt i början och snart hade man hoppat två steg i prispengarna när det var dags för dagens första svenskoffer. Det blev Lisa som fick kasta handduken men hon fick med sig €2.200 från turneringen. En riktigt strong insats och att inte bli tiltad efter en bust så långt in i turneringen är hedersamt.

Spelet fortsatte och nästa svenskoffer blev Philip S på en fin 13:e plats. Dagen skulle så avslutas på åtta spelare och när det återstod nio spelare slog man ihop borden och en spelare till skulle få lämna innan dagen avslutades. Olyckligvis blev det Matias som fick lämna på niondeplatsen men han var riktigt nöjd med sin insats ändå. Fantastiskt bra jobbat och kul med två svenska på finalbord på söndagen. Några gick ut på lördagen också men jag själv och några till passade på att kolla på Champions League-finalen och käka gott istället. Räckte för mig.

Söndag och finaldag samt hemresa för större delen av sällskapet. Alla verkade ha haft en riktigt fin resa och redan tidigt på morgonen lämnade gänget hotellet för hemresa. En hemresa inte helt utan komplikationer. Trots fem timmar i London för att byta plan lyckades fem personer med bedriften att missa planet hemåt och fick spendera ett extra dygn i London. Om det var roligt eller tråkigt för dom förtäljer inte den här historien men låt oss gissa att det kanske inte är den roligaste av händelser att råka ut för. Frågan är bara hur man lyckas?!

Nåväl, vid 15-tiden annonserade turneringsledaren att det var dags för start av finalbordet och våra två svenskar, Daniel Ericson och Johan Ray var laddade till max. Johan började dagen med kortast stack men lyckades trots detta hålla ut ett bra tag och det var med mycket otur han till sist fick lämna turneringen på den hedersamma sjätteplatsen och fick ta emot €12.390 för sin insats! Mycket starkt jobbat!

Finalbordet fortsatte och det åkte ganska snart två spelare till. Vid tre spelare kvar kom man överens om en deal där chipleadern fick €50.000, Daniel som för stunden låg två fick slicka i sig €40.000 och han som var kortast för stunden fick €35.000. Det lämnade cirka €5.000 att spela om och alla spelare verkade väldigt nöjda över dealen. Daniel ska vara riktigt nöjd då det inte skiljde mycket alls i marker mellan honom och Pablo som låg sist. Verkligen kul för honom trots att han några få händer senare åkte ur turneringen med 64s mot A6 på brädan K 6 6 där pengarna åkte in på en blank turn. Finfint spelat av Daniel och det finns nog ingen på den här resan jag unnar den här framgången mer än just honom! Stort Grattis!

På kvällen åkte alla vi 13 till en fin restaurang utanför Ibiza där dom själva födde upp och slaktade sina egna djur och köttet fick man grilla direkt vid bordet. Fantastiskt gott och alla hade en riktigt trevlig avslutning på resan. Sammanfattningsvis var alla fulla, glada och trötta och det var många av oss som kände total avsmak över att detta var sista dagen på resan och inte många ville åka hem. Men verkligheten gjorde sig påmind och man fick fint packa väskan inför flygningen dagen efter.

Måndag morgon och man vaknar med olustan över hemresan. Kände mig väldigt låg över att lämna detta lilla paradis. Men fanns som sagt saker att ta tag i när man kom hem och det var väl kanske det bästa. Eller, vem ljuger jag för. Jag vill verkligen ha semester igen - nu! Men det får vänta lite. Vem vet, Barcelona i slutet av juli kanske. Den som lever får se.

Här kommer en bildkavalkad från resan, utan inbördes ordning. Tar inget ansvar över hur vissa personer framställs, ser ut eller liknande och jag har verkligen ingen copyright på bilderna. De flesta bilderna, åtminstone de som är professionellt tagna, är fotade av Stars egna fotograf René Velli. En riktigt skön snubbe som tog alla bilder under veckan. Mycket nöje.

 Daniel är fokuserad.
 Ännu mer fokuserad - och med finfin stack på finalbordet!
 Ray-Ray och Daniel diskuterar vid FT.
 Mycket action
 Johan efter orimligt många canas.
 Final 8 på EsPT Ibiza.
 Fokuserad Johan.
 Johan bustar med QQ mot 22.
 Två svenska bredvid varandra.
 Den vackra Ana Marquez, tillika PokerStarsPro.
 Min nya vän Sam.
 Häng under välkomstfesten.
 Agge efter ett par glas skumpa.
 Min nya vän Ema ser lite uttråkad ut under turneringen.
 Gamla stan.
 Mer Gamla Stan.
 Gruppbild under välkomstfesten.
 Hotellrummet - sjukt fint!
 I badet mitt i vardagsrummet på hotellrummet.
 En fokuserad Maskin under Main Event.
 Hotellet by night.
 Vinnaren av turneringen gillade att bygga lite torn.
 Sam med sin polare Amaruy.
 Två svenska världsmästare på välkomstfesten.
 Rosé, dålig kropp och poolhäng = semester.
 Utsikten från balkongen.
 Mer utsikt.
David, Carina och jag på välkomstfesten.
 Lisa bustar turren.
 Mer utsikt över hotellområdet.
Middag sista kvällen.
 Glatt gäng i gamla stan.
 Middag innan Pacha på fredagen.
Sköna snubbar i poolen.
 Köttdisken på restaurangen sista kvällen.
 Action vid sidan av.
 Middagen sista kvällen.
 Krukan On Tour at Ibiza!
 Sideevents fanns det gott om - vissa fick spela längre än andra...
 Segeröl efter tredjeplatsen!
 Lisa & Sara på Pacha
 En superglad Daniel på samma ställe.
 Middag för två.
 Pokerrummet på Ibiza var riktigt fräscht!
 Trevliga konversationer första kvällen.
 Ibiza på många sätt och vis.
 David och Carina på välkomstfesten.
 Jag, Maskin och Lejon.
 Action under Main Event.
 Jörgen, Morris och Agge.
Branko.
 Jag grillar. På riktigt!
 Ray Ray checkar knappen.
 Kvisthammar i Side Turneringen.
 Finalbordet.
 Sventa.
 En solbränd och glad Sara.
 Martin i Sidegame.
Lisa efter bust.
Jörgen ser finurlig ut.
 Ray Ray rakar in potten.
 Markerstapel.
 Middag.
 Agge klonkar rakt ut i sidoturneringen.
 Sam & Jag på casinot!
En trött David.
 Fokuserad Daniel på Finalbordet.
 Hiza på Pacha.
 Missan & Sara på Pacha.
Solen tog lite bättre än man kunde ana...
Vinnaren av EsPT Ibiza - Pablo Rojas!

Fridens liljor
--------------